Klicka på bilden för beställning

Svenska Kennelklubbens policys

Dressyr

För SKK är det självklart att all hunddressyr ska utgå från positiv inlärning och förstärkning. I den mån en hund behöver korrigeras, får tillrättavisningen aldrig vara onödigt hård, den måste anpassas till individen, förseelsen och situationen och får aldrig styras av förarens ilska eller dåliga självbehärskning.

Fysisk-psykisk belastning på hund i träning och arbete

Vissa hundar utsätts för hård belastning och risk i sitt arbete. Därför är det ofrånkomligt att de också utsätts för fysisk och psykisk belastning under träning. Exempel: jakthundar vid eftersök på vissa viltslag, räddningshundar, bomb- och minhundar samt polishundar.

Dressyrpolicy för SKKFastställd av Kennelfullmäktige 1997

Vi är ganska lika våra hundar. Liksom människan är hunden ett socialt djur som trivs i små grupper. Hos oss motsvaras hundflocken av familjen, kompisgänget, fotbollslaget eller någon annan mindre grupp med gemensamma normer, där vi känner trygghet och solidaritet. Denna likhet i socialt avseende är själva nyckeln till hundens position som människans bästa vän och medhjälpare och den skall också vara det fundament på vilken all uppfostran, utbildning och dressyr av hundar vilar.

Det skall börjas i tid..... Hundens sociala anpassning måste påbörjas redan i valpstadiet. Därför skall den unga hunden så ofta som möjligt få vistas tillsammans med människor. Genom att både visa uppskattande vänlighet och sätta gränser för den unga hunden, klargörs rangordningen samtidigt som hundens uppmärksamhet och samarbetsvilja utvecklas.

Valpen skall redan tidigt få klart för sig var den står på familjens sociala rangskala. Det kan emellertid inte nog betonas, att hunden aldrig får kuvas. En hund betraktar som sin självklara ledare endast den som vunnit hundens respekt genom att vara rättvis, bestämd och konsekvent. All framgångsrik hunddressyr bygger på ett harmoniskt förhållande mellan hunden och en tydlig och respekterad ledargestalt.

Hårda tag hämmar hunden

Inom hundflocken existerar olika former av aggression, exempelvis ranghävdande och avvisande. Genom den förstnämnda hävdar den enskilda medlemmen sin ställning inom flocken. Den andra formen syftar till att stöta bort en icke önskvärd flockmedlem. Detta är ytterst viktigt att hålla i minnet. Förstår hunden till fullo varför den råkat i tillfällig onåd, får tillrättavisningen effekt även om den inte är särskilt kännbar. Inser hunden däremot inte sambandet mellan förseelse och korrigering, uppfattar den förarens missnöje som avvisande aggression. Tillrättavisningen får då inte någon som helst positiv verkan på hundens beteende. I stället upplever hunden att den inte är önskvärd och drar sig undan, blir rädd och krypande. Händer detta upprepade gånger, mister hunden helt förtroendet för sin förare och förlorar förmågan att ta till sig dressyren.

Hunden måste vara med på noterna

Bestraffning är ingen inlärningsmetod och kan därför aldrig forma en hunds beteende i positiv riktning. Däremot nås framsteg i all dressyr om det önskvärda beteendet gradvis tränas fram under en systematiskt uppbyggd inlärningsfas i största samförstånd mellan förare och hund.

Hunden måste alltid förstå varför den tillrättavisas. Den handling vi genom dressyren önskar att hunden lär sig utföra får inte heller av denna uppfattas som farlig eller smärtframkallande. Brott mot dessa grundläggande dressyrprinciper kan vara liktydigt med djurplågeri.

Genom belöning av det korrekta beteendet kan tillrättavisning i de flesta fall undvikas. Speciellt under de tidigaste skedena av inlärningen av ett nytt moment bör hunden belönas frikostigt vid minsta framsteg. Även senare under träningen är belöning alltid att föredra framför tillrättavisning. I detta sammanhang är det viktigt att betona att kravet på hundens anpassning till olika former av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.

Alla hundar är inte lika

Alla hundar måste genomgå någon form av uppfostran eller dressyr för att fungera i vårt samhälle. Beroende på ras och användningsområde är det emellertid stor skillnad på vad som krävs av den färdigutbildade hunden. Av våra sällskapshundar fordrar vi normalt endast en viss grad av lydnad för att underlätta relationen mellan hunden och människorna i dess närhet. För vall-, bruks-, skydds-, tjänste- och jakthundar är kraven väsentligt högre, och det kan därför ibland krävas en mera eftertrycklig dressyr för att hunden ska fungera pålitligt även i en svår eller frestande situation.

Ett mycket stort ansvar vilar på uppfödarna när det gäller att bevara och om möjligt ytterligare förbättra dessa rasers bruksegenskaper och få fram hundar med utpräglad naturlig fallenhet för sin uppgift och som därför kan dresseras med små medel. Aveln inom jakt- och brukshundraserna skall baseras på hundar som visat sig lätta att, utan hjälp av kraftiga korrektionsmetoder, dressera till en hög nivå inom rasens användingsområde.

Här kan inte nog understrykas vikten av att den presumtive hundägaren väljer hund av lämplig ras, så att hunden kan svara mot ägarens behov och samtidigt få utvecklas inom det användingsområde, som den många generationer avlats för.

Dressyren skall individanpassas I den mån korrigering eller tillrättavisning ändå behövs i samband med hundutbildning, får denna aldrig vara onödigt hård. Det är naturligtvis omöjligt att exakt ange var gränsen går mellan tillåten och otillåten korrigering av hund. Det är inte enbart själva tillrättavisningens innehåll som har betydelse, utan även situationen som den utdelas i och hur känslig ifråga hunden är.

Därför måste tillrättavisning av hund alltid anpassas till individen, förseelsen och situationen och får aldrig styras av förarens ilska eller brist på självbehärskning. Tillrättavisning av hund som visar rädsla eller tydlig underkastelse får inte ske.

Det är inte möjligt att dra en skarp skiljelinje mellan tillåtna och otillåtna sätt att tillrättavisa hund. I princip skall det i de flesta fall räcka med verbal tillrättavisning och/eller kroppsspråk.

Policy för dressyr och hundhållning

Bakgrund

Hunden intar en unik ställning i människans liv och i samhället. Hundens popularitet genom historien och
idag visar att den har en mycket stor betydelse för människan. Hunden är viktig både som social kamrat
till människan och samhällsnyttig tjänstehund. Hundens positiva betydelse för människans hälsa är till
gagn för samhället och ökar människors livskvalitét.

Social anpassning

Hunden lever som vi människor i grupper där man har olika roller och funktioner. Initiativ och ledarskap
samordnar gruppens aktiviteter. En förutsättning för detta är ett väl fungerande kommunikationssystem.
Hot och aggression ökar avståndet mellan individer och splittrar en grupp. Hunden ska känna sig trygg i
sin grupp och roll. Hundägaren har ett ansvar för att hunden är väl anpassad i vårt samhälle. Den ska
kunna röra sig bland människor, andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må
dåligt. En positiv anpassning till social och fysisk miljö börjar redan i valpstadiet.

Träning

Träningen med hunden ska bygga på att utnyttja dess naturliga förutsättningar för inlärning.
Brukshundklubben förordar att detta sker genom att belöna önskade beteenden. Användandet av obehag
kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd.
I träningen formas hundens beteende steg för steg. Denna process ska inte forceras om man vill uppnå ett
varaktigt resultat. Träningen ska planeras med hänsyn till individens förutsättningar. I början av träningen
väljs en plats utan störningar så att hunden får bästa möjliga förutsättningar för att lyckas. Allt
eftersom hundens förmåga att lyda ökar, läggs även sociala krav på utförandet. Detta måste dock ske
successivt och anpassas till hundens kunskapsnivå och motivation för uppgiften. För ett lyckat resultat är
det viktigt att hunden drivs av sin egen lust att utföra uppgiften, vilket medför att förarens sociala krav ska
vara av underordnad betydelse. Kraven får därför aldrig överstiga hundens förmåga.
“Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt”. § 4 Djurskyddslagen (1988:534)

Etik

Inom Brukshundklubben står hunden i centrum. Detta innebär att medlemmen ska förhålla sig till sin
hund så att den inte utsätts för otillbörlig eller kränkande behandling. Hunden ska behandlas väl och
handhas från sina individuella förutsättningar.
Vid träning och tävling ska hunden vara frisk och i god kondition. Våld och aga är förbjudet. Det är också
förbjudet att använda stackel, elhalsband och andra redskap eller metoder som orsakar grov smärta. De
träningsmetoder som används ska utgå från hundens naturliga möjligheter och förutsättningar.
Medlemmens agerande ska ge en positiv bild av Brukshundklubben. Det medför att hunden uppfattas
som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.

Jag hund – du människa

Mitt liv i naturen syftar till att fortplanta mig och att överleva. I den skyddade tillvaro som jag lever med
dig människa, kan jag fundera över vad mitt liv som hund egentligen går ut på? Du skaffar mig som
sällskap och kanske också som hobby. Jag är utelämnad till att leva det liv som du erbjuder mig att leva.
Jag kan bara hoppas att du erbjuder mig ett bra liv.
Jag är ett mycket läraktigt djur. Jag lär mig ständigt hur jag ska förhålla mig för att leva ett så bra liv som
möjligt. Om du tycker att jag är egoistisk, så är det helt rätt, i min värld handlar det om att göra det som
lönar sig. Jag lär mig hur jag ska bete mig i olika situationer. Jag ser noga på dig hur du reagerar och jag lär
mig hur jag ska förhålla mig till dig. Ibland kanske du inte tycker att mitt beteende är så bra – men jag kan
säga dig att det oftast beror på dig och hur du beter dig. Om du tror att jag lär mig att lyda när du straffar
mig, kan jag tala om att du har fel. Straffar du mig lär jag mig att inte lita på dig. Då kommer jag att hålla
mig på avstånd och då är det bara kopplet som tvingar mig att vara i din närhet.
Vill du lära mig att lyda kan jag tipsa dig om några saker:
Var tydlig i ditt kroppsspråk.
Säg det ord du vill att jag ska lyda lugnt och tydligt, så att jag verkligen lägger märke till vad du säger.
Visa med handrörelser och locka mig att göra det du vill.
Belöna mig snabbt när jag utför det beteende som du vill att jag ska göra.
Belöna mig när jag spontant gör det som är bra, då gör jag gärna om det.
Upprepa övningen några gånger så att jag blir säker på vad jag ska göra. Belöna varje gång, både med
godis, smekningar och röst.
Träna korta stunder och ofta, flera gånger om dagen.
Vartefter som jag blir mer säker kan du ge belöningen mer oregelbundet. Det är dock viktigt att jag får
belöning ibland, så att min motivation att lyda upprätthålls.
Om jag gör fel, nonchalera mig och börja om så att jag får en ny chans. När jag gör fel beror det oftast på
att jag inte förstår eller att min uppmärksamhet riktas mot något annat.
Begär inte att jag ska lära mig för många saker samtidigt. Dela upp träningen i små delar och lär mig en del
i taget. Tänk tillbaka på hur det var för dig när du lärde dig att cykla, du kunde nog inte både cykla, styra
och se dig för samtidigt.
Jag kan ha svårt att lyda dig i nya miljöer. Träna mig därför att successivt utveckla min förmåga att lyda
dig, börja hemma i lugn och ro, flytta sedan ut i allt svårare miljöer.
Jag kan vara känslig för olika typer av störning. Blir jag störd tappar jag koncentrationen och får svårt att
lyda. Utveckla stegvis min förmåga att lyda, genom att tillföra störningar i små doser. Kom ihåg att ge mig
extra mycket belöning när jag utsätts för störningar.
Ha tålamod med mig, jag vill samarbeta, vara hörsam och lydig, men ibland är det svårt för mig. När jag
inte förstår kanske du upplever mig som trotsig, men det är inte sant, istället blir jag orolig och stressad
och gör därför fel saker.
Visa mig respekt och tillit för den hund jag är, då kommer jag att visa detsamma för dig.